Mina sidor
Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus grundades 1724 med det övergripande målet att främja vård av äldre, främst medlemmar i Stockholms Borgerskap. Stiftelsen driver vård- och omsorgsboendet samt äger de flesta och förvaltar alla fastigheterna.
Hjärtat för äldre har alltid präglat Stockholms Borgerskap. Om det vittnar inte minst det faktum att man i snart tre hundra år bedrivit äldrevård genom Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus.
– Ja, något har vi gjort rätt eftersom vi finns kvar, säger Clas Romander och ler varmt när vi möts i Börshusets anrika lokaler i Gamla stan.
I mer än tolv år har Clas Romander varit ordförande i stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus och lagt ner såväl själ som tid i sitt engagemang. Till vardags bygger han upp ett så kallat private office för familjer med företag, sedan han för två år sedan lämnade ett långt yrkesliv som advokat. Drivkraften till att dessutom verka för en högkvalitativ äldrevård
bottnar i en personlig upplevelse.
– En anhörig blev dement, vilket gjorde att jag fick insyn i hemtjänsten och omsorgsboenden. Mycket fungerade bra, men ganska mycket fungerade inte bra. Man bollades mellan olika institutioner och ingen tog något ansvar egentligen.
Vi slår oss ner i en av salarnas sammetssoffor.
– Det är få grupper som är så utsatta som äldre, inte minst de demensdrabbade. Det kan man bland annat se på hur många äldre som blir bostadslösa idag. Det är inte bra.
Äldreomsorgen är en oerhört viktig fråga. Den berör alla, på ett eller annat sätt.
Vi möts i en svår tid då nya coronavirusets smittspridning präglar oss alla och framför allt drabbar många äldreboenden. I skrivande stund har dock Borgerskapets Enkehus och Gubbhus blivit rätt så förskonade.
– Man ska vara ödmjuk, men av våra cirka 75 omsorgsplatser är det bara en gäst som har smittats av corona. Det tror jag beror på en kunnig och engagerad personal som tar ansvar, men också en tydlig och ganska stark ledning som ger ramar för verksamheten. Glädjande nog har även hyresgästerna i våra seniorboenden klarat sig bra.
Clas Romander säger att det är svårt att peka på enskildheter som gör att Borgerskapets äldreboende håller så hög kvalitet. Till skillnad från många andra får de boende sina kläder inte bara tvättade utan också strukna, det är inte sjukvårdspersonal utan kökspersonal som lagar och serverar maten och aktivitetsnivån är hög då arrangemang som fina middagar med bubbel och tal, konserter, högtidsfiranden och kulturella utflykter är naturliga inslag.
– Det kan synas marginellt, men totalt sett kan de göra stor skillnad. I höstas besöktes exempelvis Moderna Museets särskilda visning för minneshandikappade, vilket var väldigt uppskattat.
Han tar en äldre gäst som exempel.
– Hon var dement och bodde på ett kommunalt demensboende där hon inte utvecklades … eller nästan avvecklades. Efter ett och ett halvt år i kö fick hon boende hos oss och det gick bara ett par månader tills hon plötsligt kunde äta själv och sjunga med i sånger. Hon levde upp på ett helt annat sätt. Hon blev lyckligare, tror jag. I sammanhanget får man inte heller glömma våra seniorboenden med trevliga lägenheter, gemenskap och aktiviteter.
Clas Romander tystnar kort, innan han konstaterar:
– Jag tror att vårt fokus på individen särskiljer oss. Det låter som en floskel, men det är en ganska bra sådan. Vi tror att människan aldrig slutar att utvecklas, hur gammal, sjuk eller dement den än är. Den inställningen genomsyrar hela vår organisation.
Borgerskapets Enkehus och Gubbhus var det första äldreboendet som certifierades av Silviahemmet, utifrån Silviahemmets palliativa vårdfilosofi med livskvalitet som ett ledord. En vidareutbildning med omcertifiering sker vart tredje år.
– All personal måste då gå en utbildning för att förnya sig och uppgradera kunskaperna. Kunskapen i sig är viktig, men också att vi gör det här för och med personalen. Det får en positiv effekt.
1724 slogs portarna upp till det första Enkehuset på Ladugårdsgärdet på initiativ av grosshandlare Abraham Grill. Att historien snart sträcker sig över trehundra år ska man naturligtvis fira.
– För en historieintresserad som jag är det fantastiskt med en så lång obruten verksamhet för Stockholms borgare och andra stockholmare. Det är enastående och det måste vi manifestera. Min tanke är att vi ska göra en form av skrift om vår historia och en seminarieserie kring åldringsvård. Sedan ska vi göra något trevligt också!
Och förhoppningsvis får Borgerskapets Enkehus och Gubbhus fortsätta verka minst lika länge till. Närmast i sikte är bland annat projektet att utveckla fastigheten där man vill bygga 180 seniorboenden och ett modernt vård- och omsorgsboende vid Högalid. Med detta kan Stockholms Borgerskap erbjuda en obruten vård- och omsorgskedja, berättar Clas Romander med exalterade ögon. Trots nästan ett och ett halvt decennium på ordförandeposten är hans engagemang otvetydigt brinnande.
– Äldreomsorgen i Sverige är en jätteverksamhet och det finns många bra äldreboenden, såväl kommunala som privata, men jag är övertygad om att Borgerskapets Enkehus och Gubbhus tillhör ett av de allra bästa. Att få förvalta och utveckla det är ett stort ansvar och en stor förmån.
Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus grundades 1724 med det övergripande målet att främja vård av äldre, främst medlemmar i Stockholms Borgerskap. Stiftelsen driver vård- och omsorgsboendet samt äger de flesta och förvaltar alla fastigheterna.
Hjärtat för äldre har alltid präglat Stockholms Borgerskap. Om det vittnar inte minst det faktum att man i snart tre hundra år bedrivit äldrevård genom Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus.
– Ja, något har vi gjort rätt eftersom vi finns kvar, säger Clas Romander och ler varmt när vi möts i Börshusets anrika lokaler i Gamla stan.
I mer än tolv år har Clas Romander varit ordförande i stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus och lagt ner såväl själ som tid i sitt engagemang. Till vardags bygger han upp ett så kallat private office för familjer med företag, sedan han för två år sedan lämnade ett långt yrkesliv som advokat. Drivkraften till att dessutom verka för en högkvalitativ äldrevård
bottnar i en personlig upplevelse.
– En anhörig blev dement, vilket gjorde att jag fick insyn i hemtjänsten och omsorgsboenden. Mycket fungerade bra, men ganska mycket fungerade inte bra. Man bollades mellan olika institutioner och ingen tog något ansvar egentligen.
Vi slår oss ner i en av salarnas sammetssoffor.
– Det är få grupper som är så utsatta som äldre, inte minst de demensdrabbade. Det kan man bland annat se på hur många äldre som blir bostadslösa idag. Det är inte bra.
Äldreomsorgen är en oerhört viktig fråga. Den berör alla, på ett eller annat sätt.
Vi möts i en svår tid då nya coronavirusets smittspridning präglar oss alla och framför allt drabbar många äldreboenden. I skrivande stund har dock Borgerskapets Enkehus och Gubbhus blivit rätt så förskonade.
– Man ska vara ödmjuk, men av våra cirka 75 omsorgsplatser är det bara en gäst som har smittats av corona. Det tror jag beror på en kunnig och engagerad personal som tar ansvar, men också en tydlig och ganska stark ledning som ger ramar för verksamheten. Glädjande nog har även hyresgästerna i våra seniorboenden klarat sig bra.
Clas Romander säger att det är svårt att peka på enskildheter som gör att Borgerskapets äldreboende håller så hög kvalitet. Till skillnad från många andra får de boende sina kläder inte bara tvättade utan också strukna, det är inte sjukvårdspersonal utan kökspersonal som lagar och serverar maten och aktivitetsnivån är hög då arrangemang som fina middagar med bubbel och tal, konserter, högtidsfiranden och kulturella utflykter är naturliga inslag.
– Det kan synas marginellt, men totalt sett kan de göra stor skillnad. I höstas besöktes exempelvis Moderna Museets särskilda visning för minneshandikappade, vilket var väldigt uppskattat.
Han tar en äldre gäst som exempel.
– Hon var dement och bodde på ett kommunalt demensboende där hon inte utvecklades … eller nästan avvecklades. Efter ett och ett halvt år i kö fick hon boende hos oss och det gick bara ett par månader tills hon plötsligt kunde äta själv och sjunga med i sånger. Hon levde upp på ett helt annat sätt. Hon blev lyckligare, tror jag. I sammanhanget får man inte heller glömma våra seniorboenden med trevliga lägenheter, gemenskap och aktiviteter.
Clas Romander tystnar kort, innan han konstaterar:
– Jag tror att vårt fokus på individen särskiljer oss. Det låter som en floskel, men det är en ganska bra sådan. Vi tror att människan aldrig slutar att utvecklas, hur gammal, sjuk eller dement den än är. Den inställningen genomsyrar hela vår organisation.
Borgerskapets Enkehus och Gubbhus var det första äldreboendet som certifierades av Silviahemmet, utifrån Silviahemmets palliativa vårdfilosofi med livskvalitet som ett ledord. En vidareutbildning med omcertifiering sker vart tredje år.
– All personal måste då gå en utbildning för att förnya sig och uppgradera kunskaperna. Kunskapen i sig är viktig, men också att vi gör det här för och med personalen. Det får en positiv effekt.
1724 slogs portarna upp till det första Enkehuset på Ladugårdsgärdet på initiativ av grosshandlare Abraham Grill. Att historien snart sträcker sig över trehundra år ska man naturligtvis fira.
– För en historieintresserad som jag är det fantastiskt med en så lång obruten verksamhet för Stockholms borgare och andra stockholmare. Det är enastående och det måste vi manifestera. Min tanke är att vi ska göra en form av skrift om vår historia och en seminarieserie kring åldringsvård. Sedan ska vi göra något trevligt också!
Och förhoppningsvis får Borgerskapets Enkehus och Gubbhus fortsätta verka minst lika länge till. Närmast i sikte är bland annat projektet att utveckla fastigheten där man vill bygga 180 seniorboenden och ett modernt vård- och omsorgsboende vid Högalid. Med detta kan Stockholms Borgerskap erbjuda en obruten vård- och omsorgskedja, berättar Clas Romander med exalterade ögon. Trots nästan ett och ett halvt decennium på ordförandeposten är hans engagemang otvetydigt brinnande.
– Äldreomsorgen i Sverige är en jätteverksamhet och det finns många bra äldreboenden, såväl kommunala som privata, men jag är övertygad om att Borgerskapets Enkehus och Gubbhus tillhör ett av de allra bästa. Att få förvalta och utveckla det är ett stort ansvar och en stor förmån.