”Vi burskapsägande borgare i Stockholm skola lära känna varandra, träffas samman i vänskap och glädje och i det dagliga livet skola vi gynna varandras affärer och därigenom verka så, att ingen av oss behöver bli nödställd på gamla dagar” – Carl Lagerström, Stockholms Borgargilles förste ordförande, i samband med bildandet.
Det var under år 1921 som sammanslutningen Stockholms Borgargille kom till stånd vid en kollation på restaurang Gåshaga på Lidingö — närmare bestämt 28 maj år 1921. Boktryckaren Carl Lagerström och direktören Ivar Reicke var initiativtagare till Stockholms Borgargille. Det var Lagerström, Borgargillets förste ordförande, och Reicke, ordförande för Borgargillet i 30 år (år 1925-1955), som skrev stadgarna. Snabbt efter att stadgarna antogs påbörjades medlemsrekrytering. För att bli medlem i Borgargillet behövde man vara medlem i Stockholms Borgerskap. Medlemsrekryteringen vilade därmed på hur många medlemmar som fanns i Stockholms Borgerskap. Senare kom dessa medlemsskap att fusioneras. Blev man medlem i Stockholms Borgerskap blev man även det i Stockholms Borgargille.
Paragraf ett i Borgargillets första stadgar hade följande lydelse:
”Stockholms Borgargilles ändamål är att sammanföra Stockholms burskapsägande Borgare som vunnit burskap med de Femtio Äldstes tillstyrkan, och att utgöra neutralt samlingscentrum, där intressen som har betydelse för Stockholms Burskapsägande Borgare som sådana, kunna diskuteras och behandlas.”
För att detta samlingscentrum skulle bestå var det viktigt att medlemmarna skulle få ett större värde än att endast äta och prata. Det bestämdes att vid varje träff skulle det hållas ett lämpligt föredrag och goda sångartister skulle uppträda. Föreningen bildade en egen sångkör som var till stor glädje för medlemmarna. Vid höstgillet år 1928, på Grand Hotell, invigdes Borgargillets Standar, ritad av Prof. Olle Hjortzberg. Vid samma tillfälle framfördes för första gången Borgarsången. Verksamheten var en föregångare till dagens nätverk.
Stockholmianainsamlingen med samlingar av böcker, bilder, föremål med mera blev under årens lopp så omfattande att en arkivarie arbetade med samlingen. Biblioteket blev en plats dit medlemmar, men även alla andra stockholmare, kom på besök för att förkovra sig i Stockholms historia.
Från början var Stockholms Borgerskap och Stockholms Borgargille två olika organisationer med olika medlemmar, men redan i slutet på 1950-talet började man se över möjligheterna att stärka samhörigheten. Under 80-talet började man ett samarbete på den administrativa sidan, trots detta tog det nästan 25 år innan man på Borgardagen år 2004 kunde manifestera Borgargillet som en institution som en del av Stockholms Borgerskap.